När den andra mannen blir allt du kan tänka på!
Ibland blir jag riktigt arg på mig själv över hur jag kunde låta det där oskyldiga flirtandet bli så känslomässigt allvarligt att jag inte kan sluta älska honom?
Eller om han bara gav upp mig, sa att han inte vill ha mig. Det skulle göra allt enkelt. Men det skulle göra mig troligen ytterst olycklig.
När vet man att man ska utgå från sig själv och lämna det som finns sedan länge? Och när ska man bara ignorera? Det är ju ändå bara kärlek det handlar om??? Kärleken - den svåraste drogen av dem alla!!!!
/C
